Yrsa Arbelund ♦

Hur lyckas man....
Så här ser min högra arm ut. Igår lyckades jag skvätta upp smör ur stekpannan när jag stekte hamburgare, och idag vet jag inte vad som hände, men när jag kom hem från stallet såg det ut sådär (högra bilden) på armen.. skumt.
 
 
Vaccinationer och tandläkarbesök
Igår var det hästen som vaccinerades, och idag är det hundens tur! Skönt att få det ur vägen! 
Angående tandläkarbesöket var det jag som stod för det, jag har haft ont i kinden/visdomstanden under några dagar och käkat ipren mot det då jag knappt vill öppna munnen för att det gör ont och är helt svullen. Så efter att cyklat vilse i strängnäs så kom jag fram svettig som en gris för allt cyklande och för mycket kläder, och fick faktiskt sitta och vänta någon minut (längsta minuterna i mitt liv, då min cykel saknar lås, så ville därifrån så fort som möjligt + att hästen skulle vaccineras strax efteråt). 
När jag väl kom in, var tandsköterskan jätte trevlig, och jag förklarade så gott det gick smärtan i vänstra sidan munnen, och tydligen var svaret så enkelt att min visdomstand växer snett in mot kinden.. Jaha tänkte jag, bara att ta bort, men nej inte skulle vi göra det ännu, den måste växa ut först.. 
Så i stället fick jag bedövning och så "lyfte" dom på tanköttet som låg över tanden och spolade rent. Sen fick jag någon munskölj som skulle missfärga mina tänder att skölja med två gånger per dag. 
 
Och sen cykla med bedövning i munnen, inte att rekomendera, inte när du cyklar jätte fort och är sjukt stressad, kändes som om jag skulle råka svälja min tunga hela vägen fram till stallet, och sen där försöka prata med veterinären o de andra... ja det gick ju inte jätte bra.. 
 
Men nu har jag fortfarande förbannat ont i munnen, kanske inte riktigt lika ont, men fortfarande ont ont, så får hoppas den där växer fram fort som attan...
Någonting som saknades
Jag har alltid trott och sagt, att jag inte kan vara lycklig utan hästar. Kunde skylla min depression på att jag inte hade en häst, men sanning är att jag mår så mycket bättre av att vara i stallet. Mocka, fixa hö, vattenhinkar. Använda kroppen i en tyst miljö där man slutat tänka på annat än det man håller på med. Att få jobba med sig själv samtidigt som med hästen, för det är vad du gör även om du inte tror det själv. 
Upptäckte det när jag befann mig i stallet igår, hur hemma det kändes. Hur mycket jag hade saknat allt fixande och mockande. Att få förtroende för någon annan än en människa, att få ha en speciell häst att pyssla om lite extra.
 
Ska på tal om stallet, strax cykla dit ut igen för andra gången idag (har insläppet och ska samtidigt borsta o lyfta hovarna på hästen, och om paddocken inte är upptagen tar jag nog ner henne dit o tränar efter). I morgon kommer min kära mor & far o ser hästen för första gången, dom är nog lite nyfikna på min lilla "hemlighet".