Yrsa Arbelund ♦

Att bo i en annan stad.
 
Tror inte jag har skrivit ett inlägg om det innan. Men börjar verkligen kännas av nu. kanske för att hösten närmar sig med storsteg och vintern snart står vid dörren?
 
Jag och Balto trivs rätt bra här, vi har fått många nya hundkompisar som man stöter på lite då o då, ungefär samma ålder som honom och oftast lika busiga. 
Jag däremot börjar känna av ensamheten. I Stockholm, har jag ju nästan alla mina vänner, det var lätt att bara skicka iväg ett sms samma dag och traska ut för att möta upp någon för att prata av sig. Det går inte nu. 
Att kunna köpa någonting, både klädesväg och matväg, försvåras. Har inte jätte långt till Ica / konsum, är ca 4 km promenadväg dit. Men när man har varit van vid att det tar 10 minuter... så ja 30 minuter är skillnad. Och om jag måste köpa kläder eller bara vill fönster shoppa måste jag ta tåget.. Vilket för mig är nytt, när jag "hemma" kunde gå till närmaste shoppingcentrum...
 
Såklart saknar jag de mysiga fiken, Bakgården och Gamla Enskede bageri, där man har fikat så otroligt många gånger, och ibland flera gånger i veckan. Saknar promenaderna på Skogskyrkogården. 
 
Men det kanske är så här det känns, att äntligen börja räknas in i vuxenlivet? (även om jag inte känner mig vuxen för fem öre...)