Yrsa Arbelund ♦

Vila i Frid min fina katt
24/5-2004-30/9-2013
Idag fick jag ett samtal, ett samtal som krossade mig totalt. 
Världens finaste katt fick somna in i dag, överkörd... Det enda jag kan trösta mig med är att hon inte fick lida.
Att jag sen inte kunde göra någonting, jag som flyttat långt hemifrån, till en helt annan stad, att inte få se min katt en sista gång. Det gör ont, ont som fan. 
 
Mys i hagen
 
Första gången hon kommer fram till mig i hagen! Så j-vla bra det känns. Går inte att beskriva glädjen och min mamma som fick dela denna upplevelsen. Hade redan innan "varnat" henne om att hon inte skulle få klappa på min fina flicka, men tji det fick hon. Tog bilder på oss gjorde hon med, jag ser ut som en mupp.... Men det bjuder jag på! För minnet måste delas 
 
pannluggen är ihop trasslad av kardborrar som det KRYLLAR av i hagen.... inte så snyggt tyvärr.. 
 
Någonting som saknades
Jag har alltid trott och sagt, att jag inte kan vara lycklig utan hästar. Kunde skylla min depression på att jag inte hade en häst, men sanning är att jag mår så mycket bättre av att vara i stallet. Mocka, fixa hö, vattenhinkar. Använda kroppen i en tyst miljö där man slutat tänka på annat än det man håller på med. Att få jobba med sig själv samtidigt som med hästen, för det är vad du gör även om du inte tror det själv. 
Upptäckte det när jag befann mig i stallet igår, hur hemma det kändes. Hur mycket jag hade saknat allt fixande och mockande. Att få förtroende för någon annan än en människa, att få ha en speciell häst att pyssla om lite extra.
 
Ska på tal om stallet, strax cykla dit ut igen för andra gången idag (har insläppet och ska samtidigt borsta o lyfta hovarna på hästen, och om paddocken inte är upptagen tar jag nog ner henne dit o tränar efter). I morgon kommer min kära mor & far o ser hästen för första gången, dom är nog lite nyfikna på min lilla "hemlighet".